Skip to content
augusti 25, 2011 / lilleMor

Att inreda

barnrum är en av de sysslor jag har ägnat mig åt, dock inte färdig med det ännu…

Att säga att jag har en stor passion för inredning är en lögn. Att säga att inredning hör till mina stora intressen är också att ta i. Men jag gillar starkt att titta i tidningar, surfa på nätet och få inspiration, för att sedan nån gång gripas av den där stora inredningslustan. Jag kan skylla på många saker varför jag ändå inte slutfört barnrums-projektet, men kort och gott har jag väl fokusera på annat och inredningen har kommit i andra hand. Dessutom tillåter min nuvarande ekomomi inte att inreda så som jag skulle vilja. Ändå har jag blivit frustrerad när jag inte fått det färdigt.

Men så kom jag över den här länken; Where Children Sleep och alla mina tankar om inredning kändes med ens så överflödiga.

Jag lever i en materiell värld och ja, jag tänker fortsätta inreda, nån gång…  Jag  har inte dåligt samvete för att vara lyckligt lottad -att leva i den livssituation jag lever. Men att se dessa bilder var otroligt hälsosamt för min materiella fåfänga. Det är viktigt att kunna stanna upp och reflektera över vad som egentligen har ett värde här i livet och få ett perspektiv på hur andra har det. Tråkigt nog är det alltid någon som får betala ett pris för att man skall komma till insikt – I det här fallet barnen i bildserien-  och tänk, det kunde ha varit jag…

Samtidigt kan jag undra: Hur definierar dessa barn lycka? Det skulle vara intressant att veta.

Annonser
augusti 18, 2011 / lilleMor

Den moderna kvinnan

och debatt om föräldraskap.

Oberoende hur man vänder på steken är det någon som känner sig kritiserad, dömd och analyserad i denna debatt, så därför hoppas jag att ni som läser detta inte genast har taggarna ut, inte genast känner er sårbara och träffade, utan kan se mer objektivt på det hela. 

I morse knäppte jag på tv:n när Anna Perho presenterade sin bok Anna palaa i Min morgon. Vad hon presenterade är en handbok för den moderna kvinnan. I den får man tips på hur man kan välja rätt här i livet, så att man själv är nöjd med tillvaron. Perho berättade att då hon blev gravid steg hon in i kvinnovärlden på ett annat sätt än hon tidigare gjort. Hon såg alla de krav kvinnor ställer på sig själv och på varandra, helt orimliga krav om att vara den perfekta kvinnan, den perfekta mamman.  Hon beslöt att inte gå med i detta, inte gå med på detta och att uppnå det perfekta jaget så som hon själv definierar det. Ja, det där blev lite råddigt formulerat, men en klok kvinna verkar hon vara!! Den som missat kanske kan se henne i kväll (Från morgon till kväll kl. 19:00 FST5).

Debatten om föräldraskap och om alla krav som ställs på oss föräldrar, främst på mammor är lika aktuell idag som igår och kommer antagligen alltid att vara aktuell och mer eller mindre hetsig. Här är ett exempel på de skuldkänslor vi kanske har då vi inte uppfyller det som vi tror att omgiviningen förväntar sig av oss. Jag kan hålla med henne till en del, eftersom även jag haft skuldkänslor över de beslut jag gjort. Men samtidigt frågar jag mig själv varför… Varför ska jag ha skuldkänslor när jag märker att de beslut jag gjort är bäst för just oss.

Jag håller på att läsa Martin Forsters bok Fem gånger mer kärlek och Maria Zamores bok I huvudet på din bebis. Båda förespråkar tid med barnet. Forster betonar det viktiga i att föräldern ge sitt barn odelad uppmärksamhet varje dag. Alltså att föräldern varje dag tar sig tid att leka eller spela, pyssla, sjunga eller göra utflykter tillsammans med barnet. I Zamores bok framkommer det att barnet inte upplever sig vara i symbios med modern utan även kan ty sig till andra utan att ”fara illa” av det.

Slutsatsen jag drar av dessa böcker och det som Anna Perho berättade är att barn behöver sina föräldrar. Men om barnen är på dagis eller inte, spelar inte så stor roll. Det viktiga är att barnet får känna sig uppmärksammad av sin förälder varje dag oberoende om det handlar om en halvtimme eller flera timmar. OCH att barnet överlag får känna att det får mer positiv uppmärksamhet än negativ.  En regel som dessutom är a och o är: Om föräldern mår bra, mår också resten av familjen bra!

augusti 17, 2011 / lilleMor

Tillbaka till vardagen

Jag har haft möjlighet att unna mig ett långt sommarlov och det har på alla sätt varit helt underbart! Vi har hunnit med både det ena och det andra utan att bli alldeles för stressade. Samtidigt kan jag nu tycka att det är jätte skönt att vara tillbaka i någon sorts vardag. Eller rättare sagt: Få lite rutiner i vardagen… Barnen började sitt dagis igår och jag började så där smått på med mina studier.  Ja, ska jag vara helt ärlig så flaxade jag hit och dit mellan allt jag skulle ta itu med – och som det ofta går, så fick jag väldigt lite uträttat. Nåväl, vi har haft otroligt sköna dagar även i augusti- hunnit med mycket och jag ska nog redovisa för dem även i bilder, bara jag orkar överföra alla (typ 300) bilder jag har på kameran till datorn… (Ta det lugnt – det är bara ett fåtal som kommer hit) men att välja ut dessa känns bara som för mycket just nu…

Later

 

augusti 1, 2011 / lilleMor

Ekenäs

in my heart and soul

Vi har spenderat fem fina dagar i denna vackra stad.

gått på otaliga promenader

spenderat tid  i olika lekparker

(Vi glömde lilleBrors lippis, därav denna huvudbonad -Nöden har ingen lag.)

Vi har spenderat tid på olika cafeér

så som Smögen…

 

Café Gamla Stan

och Kv. Sillen

Det sistnämnda får bäst betyg i att kombinera föräldrars och barns behov. Det finns en skild ”berså” för småbarnsfamiljer. Härligt!

På kvällarna när barnen somnat cyklade jag ensam genom stan…

Efter dagar med mycket stohej var det fullkomligt nödvändigt att få njuta av stillheten och lugnet.

Och jag visste vart jag skulle cykla för att komma bort från de ljud som hördes i sommarstaden även nattetid.

Den här platsen är så speciell, den är vacker och rofylld året om.

juli 24, 2011 / lilleMor

Tänd ett ljus

Då man har lyst med sin frånvaro på  den egna bloggen brukar en del skämtsamt skriva ”jag lever”. Att skriva det just nu känns opassande. Skulle jag vara bosatt i Norge, Oslo, skulle jag kanske ändå känna mig tvungen att skriva det, ge livstecken.

Egentligen vill jag inte bidra till att ge händelsen mer publicitet; eller rättare sagt: Ge gärningsmannen publicitet, eftersom det antagligen var just det han ville. Ändå kan jag inte låta detta passera utan att skriva ner mina tankar, försöka skriva av mig obehaget. Visserligen försvinner obehaget antagligen ändå inte och hur mycket jag än funderar på varför en människa kan göra så här, så kommer jag aldrig att få svar på det. Vi kommer aldrig att få svar, vi kommer aldrig att kunna förstå! 

Mina tankar är hos offren och deras anhöriga, hos de som fick uppleva en sann mardröm och som är tvugna att bära på dessa minnen genom livet. Mina tankar är ocskå hos hans mamma. Tänk att vara mor till en son som gjort något så fruktansvärt. Tänk att kanske minnas när han var en oskyldig liten bebis. Tänk att inte kunna förstå hur det kunde gå så fel!

Det som hände i Norge är så fruktansvärt att jag egentligen inte kan sätta ord på känslorna, men jag hoppas att det här verkligen får oss att stanna upp och fundera på hur vi skall unvika att något liknande händer igen. Vi kan inte bara prata om att satsa på psykvården, att satsa på mental hälsa. Jag hoppas att vi äntligen skulle lära oss något av dessa händelser, som verkar bli allt fler, dessa enskilda männsikor som gör sina onda tankar till verklighet. Varför talas det så vackert om hur man skall satsa på ungas välbefinnande, medan det sedan en tid efter tragedierna, när känslorna lagt sig, skärs ner på vården, skolor dras in, resurser för barn som behöver stöd eller hjälp inte finns att tillgå etc. Nu talar jag visserligen för Finlands del och har inte koll på hur läget är i Norge. Men jag kan inte låta bli att fråga: Hur många offer krävs innan vi förstår att människors välbefinnande bör placeras i första rum!?

Att tända ett ljus är det minsta man kan göra för Norge, för att hedra offren och för att symboliskt kämpa mot mörkret, bekämpa det onda. Men egentligen borde vi alla bekämpa i förebyggande syfte. Och inte enbart idag eller imorgon, när en händelse som den här gör oss påmind utan varje dag, alltid…

juli 12, 2011 / lilleMor

Mullig dag

Idag vid frukosten utbrast Systeryster:

– Idag är det jätte mulligt ute!

… och en stund senare:

– nu hurrar myggorna!

Hon visste nog inte hur rätt hon hade även om hon menade surrar.

Jag hurrar inte precis, typiskt nog hade vi planerat träff på stranden med en annan mamma + barn…  men de kommer hit till oss istället och  det är egentligen ganska skönt med en mulen och regnig dag. De som hurrar om de kunde, är vår gräsmatta och vårt trädgårdsland. Hurraaa…

juli 11, 2011 / lilleMor

Vacker perenn

och helt gratis…

På byvägarna nära oss har det, sedan början av juni, funnits hav av lupiner. De är så vackra och blommar ganska länge. Ett tips om man vill ha en perenn av lupiner och vill snabba på deras förökning:

   

När de har torkat (som den till höger på bilden) och strax innan de själv öppnar ”skidan” där fröna finns, kan man hjälpa på traven genom att öppna och sprida ut frön där man vill att lupinerna skall ta fart och växa. Lupiner sprider sig mycket bra på egen hand, så om man vill ha kontroll över perennerna lönar det sig att styra växligheten, så de inte tar över.  

Ett hav av lupiner skulle se fint ut här vid oss, i branten ner mot sjön och snart är det dags att börja hålla koll på årets uttorkade lupiner, De får gärna ersätta stubbarna som ännu sticker upp här och där…